En fördel med att vara förkyld är ju att man "måste" äta halstabletter. Och då är det ju tur att det finns god "medicin". :)

Hittade de här två nya smakerna på Läkerol igår. Jag köpte de nog mest för att askarna var så fina, men det visade sig att de smakar jättegott också. Som godis, fast det inte är godis! Bra va!? ;)

Idag känns det som om något stoppa mina öron fulla med vadd, eller stoppat in en slang och pumpat upp ett tryck i huvudet på mig.

Förkylningen som jag fick för 2½ vecka sen frodas och lever fortfarande. Jag hostar och snyter mig hela tiden. 

Och hur mycket snor kan en människa producera? Vart kommer det ifrån?

Hostan då? "Nä, det är bara att hosta på", konstaterade hon jag pratade med i telefon på hälsocentralen. "Det går nog över snart eftersom du hostat så länge nu". Jaha, bara att hoppas på det då.

Sen igår har jag konstant lock för öronen också. Det hjälper inte att låtsasgäspa, gapa eller försöka tryckutjämna.

Jag får helt enkelt säga "VA?" hela tiden. Ska nog utnyttja min tillfälligt dåliga hörsel. Bara höra sånt som jag vill höra.

Gårdagens shopping-tur med Dottern var lyckad. Hon kom hem med allt hon "behövde" och lite till. Vi käkade på McDonalds och kunde mätta och nöjda åka hem. På vägen svängde vi in och hämtade ut mina vita Converse som kommit.

De är verkligen vita! Så sätt på er solbrillorna, för idag bländas jag. :D

Lite jobbigt, men de måste ju användas för att bli snyggt skitiga, eller skitsnygga!

Var på stan en sväng på lunchen. Skulle egentligen bara ta en promenad och köpa något att äta. Befann mig helt plötsligt i provhytten på Lindex, med en cool klänning. Stormönstrad i klara färger (absolut inte så blaskiga som på bilden).

Den satt bra och jag gillar den, men kunde ändå inte bestämma mig.

Hängde undan den.

Hur ska jag göra? Hjälp mig! Ska jag köpa den? Visst är den snygg till jeans?

En lite hektisk måndag följer på en lugn och skön helg.

Idag jobbar jag hemma. Mannen är ledig och har städat (jag har hjälpt till lite). Nu hämtar han Sonen på dagis.

När jag jobbat färdigt blir det storhandling av mat, sen ska Dottern och jag på stan och försöka hitta lite fina kläder till skolavslutningen. Det ska bli kul att shoppa lite med henne. :) Gull-gumman!

Mors Dag var en fin dag. Dottern kom med finaste buketten, rosa gerberor. Och så fick jag choklad. Mums!

Sonen hade, med liiite hjälp ;) köpt en cd till mig. Duffys album "Rockferry". Skön musik!

Åter till jobbet!

Ikväll är jag ensam hemma. Eller Sonen är ju hemma, men den lilla gobiten sover redan. Trött efter en hel dag ute i solen och sandlådan. Vi har grävt och gungat, fikat och lekt. Efter middag, ett bad och en flaska välling så sov han sig igenom tandborstningen och det vara bara att lägga ner honom i sängen. Sov gott! :)

Dottern är hemma hos sin pappa den här veckan. Längtar efter henne!

Mannen är ute på festligheter. En kompis som fyllt 40 skulle firas idag.

Själv sitter jag här. Har plockat undan allt som släpas fram under en dag, tömt och fyllt diskmaskinen, stoppat in dynorna till utemöblerna (man vet ju aldrig vad det blir för väder och vi har inte tak över dem). En fågel hade hunnit skita en stor blaffa på en av dynorna. Typiskt! Fick tvätta bort det. Urk! :(

Kvällen tänkte jag tillbringa i soffan med lite pizza och en film.

Har hyrt "The Jane Austen book club" och hoppas på att den är bra.

Finalen i Eurovision Song Contest orkar jag inte kolla på. För många länder och allt låter lika och ser lika ut. Tacka vet jag 70-talet.

Minns ni den här från 1975? "Ding-a-dong" med Teach-in.

Var inne hos Persilja och fick njuta av "Wuthering Heights" med Kate Bush.

Kom att tänka på den här gamla låten (1981), "Edge Of Seventeen" med Stevie Nicks, Fleetwood Macs sångerska.

Tycker den är lika bra nu som då! Vad tycker ni? :)

(lite prat i början sen kommer låten igång)

Det blommar för fullt ute i trädgården. Slogs av hur det lyste gult på baksidan när jag tittade ut. Fantastiskt vad de sprider sig, de där maskrosorna. Synd att de räknas som ogräs. Det gör det liksom lite svårare att njuta av deras skönhet. För de är ju faktiskt vackra...egentligen.

Men jag har ju lite annat att njuta av också. Om det bara kunde bli lite varmare igen, så vi kunde sitta ute och fika och äta och titta på det vackra.

Hittade en bild inne hos Anna på några Barbie-dockor och slogs av hur lik en av de var en kvinna jag såg på en bild i morgonens Metro.

Kvinnan heter Rachel Zoe och är tydligen stylisten som sägs ha skapat "size 0-idealet" och fått många unga kända tjejer att banta ner sig till en kroppsform som får tankarna att vandra iväg till koncentrationsläger eller flyktingläger i Afrika.

Är det så här vi vill se ut? Är det så här vi vill att våra döttrar ska tro att de ska se ut för att duga?

Jag är fullt medveten om hur sjukt det här smala idealet är, men ändå, någonstans djupt inne, så påverkas jag. Jag tror att hur mycket vi än försöker värja oss, och hur förnuftiga vi än är så förvrider alla dessa bilder på underviktiga kvinnor vår syn på hur man ska se ut.

Var kommer det ifrån? Visst, just nu sägs Rachel Zoe vara "grundaren" av den supersmala modet. Men det har ju alltid varit så här, till och från. På 60-talet var det Twiggy som satte idealet. Alla tjejer skulle se ut som små smala tonårspojkar i kroppen.

Hur kan det gå mode i hur kroppen ska se ut? Vem sitter och bestämmer hur kvinnokroppen ska se ut? Hur många tjejer ska förstöra sina liv för att "passa in"?

Det är bara att leta runt lite bland bloggarna här på Bloggagratis t ex så hittar man många tjejer som strävar efter vikter som ligger långt under det normala och som anser sig vara tjocka fast de har ett bmi som skriker "undervikt". Anorexi har ju ofta andra, djupare underliggande orsaker, men det blir ju inte lättare att vara nöjd med sig själv när man överallt ser bilder på vuxna kvinnor med kroppar som normalt sett bara kan tillhöra en 12-åring.

Jag blir så förbannad över det här, men vart ska jag vända mig med min ilska? Hur kan vi påverka?