skånetösen

6 maj 2008 22:33

Nej...

Persilja

7 maj 2008 09:33

Precis den här frågan engagerar mig väldigt också. Jag har nu haft förmånen att kunna arbeta hemifrån och har inte behövt lämna nån småtting på dagis (skönt) och med facit i handen är jag glad för det. Visst, de kommer efter lite socialt, de blir inte grupppräglade så tidigt men å andra sidan får de behålla sin egen särprägel och personlighet längre. Jag har upplevt att så fort de börjat skolan blir de formade i en form som är ganska snäv och där kanske de haft en nackdel av att inte passa in lika lätt som alla som gått på dagis, men det hämtar de snabbt in. Jag önskar verkligen att samhället (politiken) skulle uppskatta barnen mer och sluta se dem som ett hinder för föräldrar som det är nu. Att få barn och ta hand om sina barn finslipar en som människa och man blir en diamant! Det är inte många år det handlar om när man ser till ett helt arbetsliv och de åren borde alla föräldrar få använda hur de ville. Vill man jobba bortanför hemmet så okej, men vill man inte det så ska det också gå. Jag tror hela samhället skulle vinna på att barn fick mer tid med sina föräldrar och vice versa. Då skulle nog mindre vilsna barn och ungdomar finnas i samhället. Närheten när barnen är små får man igen när de bli äldre. Det man investerat i tid ges tillbaka. Nu vill jag absolut inte lägga någon börda på alla som måste jobba mycket och ha barnen på dagis, visst har de det bra där och idag har man som förälder inte så många val. Det är jobba borta som gäller oftast. Men jag önskar att alla som känner som du skulle ha en valmöjlighet. Det måste skära i hjärtat att lämna en liten och han visar apatiskhet. Aj i hjärtat. Sen har han det ju bra, men att det finns i hans ögon säger ju att han kanske inte är redo. Dumma samhällsform!!!!!!
Och nej jag är inte kristdemokrat även om det låter så hehe. Men iden här frågan tycker jag att de tänker klokt, förutom att de säkert tycker att det bara är kvinnan som ska vara hemma. Tänk om du och din man kunde jobba varannan vecka och vara ledig varannan! det vore väl nåt!
Förresten är det ju inte irrationellt att tänka att det är jobbet som tar ifrån dig ditt barn, det är ju rationellt. Det ÄR ju så!
Nu måste jag avsluta med att säga att det verkligen inte är en dans på rosor att jobba hemifrån heller. Det är asjobbigt att ALDRIG få vara ledig. Man har varje dag förutom sina egna (4) minst en kompis per barn här också som är med oss istället för på fritids och ibland är jag GRYMT avundsjuk på alla jag ser som lämnar barnen på dagis och så kan de få tänka vuxentankar en hel dag i lugn och ro. Så det är ju inte svart och vitt endast...

A

7 maj 2008 13:58

Persilja: Tack för din engagerade kommentar. Vi verkar tycka lika i den här frågan. Jag är inte heller kristdemokrat. VERKLIGEN inte, vill jag tillägga. ;)
Precis som du skriver är det få år det handlar om, och jag är också övertygad om att alla skulle vinna på att de föräldrar som ville fick vara hemma längre.
Men det känns som om hela samhället kretsar till vad vi jobbar med, hur mycket vi jobbar, om vi gör "karriär", hur mycket vi tjänar. Jag ÄR inte mitt jobb, det är bara något jag ägnar mig åt för att tjäna pengar (för det måste man ju ha) så jag och min familj kan leva och bo något så när som vi vill.
Det här upptar ofta mina tankar och min dröm är att komma på något sätt att kunna få vara hemma mer. Någon "sidoverksamhet" som jag skulle kunna tjäna lite extra pengar på och kanske gå ner på halvtid på jobbet. Det vore något! :) Frågan är bara vad jag ska göra...

Persilja

7 maj 2008 16:38

Det upptar mina tankar varje sekund! Jag försöker sälja nån väska, bokföra, skriva krönikor osv allt för att skrapa ihop kronorna. Men TÄNK att komma på nåt skitsmart så att man kunde leva gott och UTAN ORO för morogndagens räkningar och sen dessutom bli respekterad. Det är nog STÖRSTA förlusten med att inte ha ett "riktigt" jobb. Precis som du säger så ÄR man sitt jobb idag. Och har man inget "riktigt" jobb så är man en skuggfigur. En nobody. Det retar mig till förbannelse att hamna på ställen där man bara värderar varann efter deras karriärer. Så till den grad att jag nästan dragit mig ifrån många sociala sammanhnang. Det suger!
Men det är smällar man får ta. Det är definitivt värt det när jag ser på barnen.
Men det är trist att det ska vara så. Jag är verkligen inte heller kristdemokrat! Haha!
När jag skrev ett inlägg om detta ämne en gång var det nån som föreslog prostitution. Men sååå långt är jag ju inte beredd att gå...;D