Hittade en bild inne hos Anna på några Barbie-dockor och slogs av hur lik en av de var en kvinna jag såg på en bild i morgonens Metro.

Kvinnan heter Rachel Zoe och är tydligen stylisten som sägs ha skapat "size 0-idealet" och fått många unga kända tjejer att banta ner sig till en kroppsform som får tankarna att vandra iväg till koncentrationsläger eller flyktingläger i Afrika.

Är det så här vi vill se ut? Är det så här vi vill att våra döttrar ska tro att de ska se ut för att duga?

Jag är fullt medveten om hur sjukt det här smala idealet är, men ändå, någonstans djupt inne, så påverkas jag. Jag tror att hur mycket vi än försöker värja oss, och hur förnuftiga vi än är så förvrider alla dessa bilder på underviktiga kvinnor vår syn på hur man ska se ut.

Var kommer det ifrån? Visst, just nu sägs Rachel Zoe vara "grundaren" av den supersmala modet. Men det har ju alltid varit så här, till och från. På 60-talet var det Twiggy som satte idealet. Alla tjejer skulle se ut som små smala tonårspojkar i kroppen.

Hur kan det gå mode i hur kroppen ska se ut? Vem sitter och bestämmer hur kvinnokroppen ska se ut? Hur många tjejer ska förstöra sina liv för att "passa in"?

Det är bara att leta runt lite bland bloggarna här på Bloggagratis t ex så hittar man många tjejer som strävar efter vikter som ligger långt under det normala och som anser sig vara tjocka fast de har ett bmi som skriker "undervikt". Anorexi har ju ofta andra, djupare underliggande orsaker, men det blir ju inte lättare att vara nöjd med sig själv när man överallt ser bilder på vuxna kvinnor med kroppar som normalt sett bara kan tillhöra en 12-åring.

Jag blir så förbannad över det här, men vart ska jag vända mig med min ilska? Hur kan vi påverka?